Pilimasaren har kanske gått i sina penséer litet mer än är bra för mig. En anledning till det är att så mycket har upptagits av den utmaningar som hälsan hos mig själv och närstående har ställts inför och som jag inte vill ha här i bloggen, alltså blev det inte så mycket sammanhängande att ha här istället.
Nu ska jag inte göra det här svårare än så, det har blivit stopp så många gånger när jag ville förklara utan att berätta mer om det som inte är mitt att berätta om. Så nu ska jag kort skriva om något som ligger i närheten men inte är problemet i sig och komma igång igen.
Till den svenska sjukvården lov
Jag har många år haft problem med domnande fingrar och i några år allt mer med domnande axlar. Har trott att det berott på än det ena och en det andra. Litet som annat man läser eller tittar på nätet om.
Bytte säng och det hjälpte inte.
Försökte göra gymnastik och träna och det hjälpte inte heller.
Sökte hjälp hos en bra sjukgymnast och hon konstaterade efter en stund att det nog inte kom från nacken och det hade inte något med de jag hade funderingar kring utan det kommer nog från armbågen, hon gav litet tips som jag inte riktig förstod men jag fick bra hjälp med det andra jag sökte för.
Väl hemma igen googlade jag och tittade litet. Visade sig att nerven heter Ulnaris och är en annan inklämning (har sådana bekymmer med axlarna som jag fått hjälp av samma duktiga sjukgymnast för tidigare och som vi följde upp). Jag läste en del och förstod vad hon syftat på med ihoprullade strumpor mm. Gjorde en egen variant med gamla handdukar och tape efter vad jag förstod av något som de föreslog från Akademiska i Uppsala. Man ska inte kunna kröka armbågen så mycket
Tejp förstyvade och höll ihop. Efter att ha sovit med det några dagar så hade domningarna nästan helt upphört!
Det är ju inte vare sig speciellt bekvämt eller hållbart, är redan inne på revision 3. Om några veckor ska jag få komma till en arbetsterapeut som min sjukgymnast bokat tid hon för som jag antar få liter bättre sömnstöd.
Det är mycket som är jättebra med den svenska sjukvården!
En vän till mig i USA påpekade detta för mig efter hennes erfarenheter med den amerikanska.Önskar bara att man inte fingrat i den så mycket som man gjort, på samma sätt som skolan och järnvägssystemet hade mått bättre av litet långsammare och omtänksammare hantering.
Nå så då har jag kommit igång igen.
Kommentarer
Skicka en kommentar